Allting började egentligen redan i samband med Pingsträffen i Karlskrona 2009. Pingstträffen 2010 var redan bestämd och träffvärdar var klara i Östersund. Frågor och små anspelningar surrade i luften att "nu var det på tiden att vi träffades någonstans i västra Sverige" Samtidigt kände några av oss, att frågan nog var riktad åt ett visst håll, nämligen vårt! Träffen i Karlskrona var otroligt välordnad och vi var tämligen nya i klubben, så vi slingrade oss en hel del och vågade ingenting lova. Ett år gick och snart stundade Pingstträffen i Östersund. Det var nu våren 2010. Nu var det skarpt läge och vi måste lämna besked.

Sanningen att säga hade vi redan under hösten 2009, i största hemlighet haft inledande planeringsträffar, i samband med Kräftskivan i Kristinehamn. Hemliga klubben bestod till att börja med av Birgitta och Carl-Åke nr 212 och oss själva, Agneta och Karl-Evert nr 311. Till att börja med gällde det att hitta något lämpligt ställe att vara på. Det var inte det lättaste ska ni veta. Önskemålen var nog egentligen "kustnära". Vi fann ganska snart att det inte skulle bli billigt. Våra kustkommuner vet sitt värde och är bortskämda med att turisterna kommer hit oavsett vad det kostar. Det var fullt pris som gällde och det var inte förhandlingsbart.
 

 Räddningen kom i Munkedal, visserligen inte vid kusten, men vid Örekilsälven är det också vackert. Birgitta och Carl-Åke fixade ett sammanträffande med Örjan i Munkedalsparken. Parken drivs ideellt och man brinner för att parken skall fortsätta leva. Vi föll pladask! Här var perfekt! Stor yta att ställa bilarna på, stor park med restaurangbyggnad, mötesplats under tak och stora grönområden med bänkar och bord, fiske i älven mm. Saken blev inte sämre av att första intrycket innehöll vårblommor och fågelsång! Dessutom utlovades en nymålad och uppfräschad park till 2011. Strax innan vi skulle åka upp till PIngstträffen i Östersund, skrev vi kontrakt och kunde med en viss bävan framföra en inbjudan till Pingsträff i Munkdal år 2011.

Under våren och sommaren träffades vi sporadiskt hos varandra under trevliga former. På så vis lärde vi känna varandra. Birgitta framstod som den stora organisatören med ordning och reda, Excel-ark i datorn och koll på vad var och en skulle göra.
En helg i oktober 2010 sammanstrålade vi i Ullared för mer planering
Den helgen shoppade vi på fredagen och roade oss med att iaktta den otroooooligt långa kön till GEKÅ:s under lördagen. Det var en solig, otroligt vacker helg och i solskenet utanför husbilarna finputsade vi ett förslag till program.

Vi närmar oss Pingst 2011 och träffas ytterligare en gång för planering. Denna gången åker vi nästgårds till "Basteviksholmarna" i Skalhamn. Dessa stenkajer som tillkom under tiden bergrummen sprängdes ur på Scanraff har varit ett populärt tillhåll för husbilsåkare. Långa kajer med hela västerhavet direkt utanför fönstret har lockat så många husbilsåkare att nuvarande arrendator surnat till och stängt av det mesta med motivering att vi skräpar ner. I stället för att ta skälig betalning och låta husbilsfolket få ta del av de faciliteter som redan finns för båtfolket har han satsat en förmögenhet på höga kravallstaket och stängt av det mesta av kajerna. Endast en smal remsa finns fortfarande tillgänglig. I övrigt ligger dessa kajer tomma och ödsliga. Dock fick vi en godtagbar plats att vara på under vår planeringshelg. Till sällskapet sällade sig nu också Elsa och Sune från Trollhättan. Jag kan lova att vi INTE skräpade ner efter oss!

På söndagen är det dags att avsluta den mödosamma planeringen för att återvända hem var och en till sin vardag. Vi passar på att besöka en annan närliggande ställplats, där vi är mer välkomna. Denna plats erbjuder en betagande utsikt över västerhavet, med varning för blåsigt väder! Det ruskar rejält i bilarna vid frisk vind! Också denna steniga yta tillkom i samband med bergrumssprängningarna på Scanraff.

Efter denna helg kunde vi lugnt säga att all planering var klar. Alla bitar hade fallit på plats. Var och en hade sina uppgifter att utföra och nu var det bara resten kvar, att verkställa! Ytterligare ett besök i Folkparken gjordes också, för att klargöra de små viktiga detaljerna. Det visade sig dock att servicen från Parkens ideellt arbetande medlemmar var fullständig och allting var därmed under kontroll.

En viktig detalj kvarstod, nämligen att räkna räkor! Vi skulle på västkustskt vis bjuda på skaldjursmacka till förrätt, men hur mycket räkor skulle vi köpa, hur många räkor går det på ett kilo? En räkräkningshelg bokades in två veckor före Pingst, för att klargöra den saken. Då inträffar den första och enda allvarliga komplikationen. Vår Räkbåt hade brand ombord och blev liggande i Danmark för reparation. Inga räkor att räkna alltså. Räkorna ersattes snabbt med ost och kex. Vi hade ju ingen lust att avstå från planeringen! Därefter följde en orolig väntan. Skulle Räkbåten bli klar i tid, eller skulle vi vara tvungna att köpa tvivelaktiga räkor i en affär? Två dagar före Pingst var båten ute på fiske igen och vi fick i sista stund med oss ett antal kilon färska räkor upp till Munkedal.

Vi kan konstatera att denna planeringstid har varit något av det roligaste vi gjort på länge! Vi har fått nya vänner och vi har planerat tillsammans ofta och gärna. Sanningen att säga har det nog varit täckmantel för att få anledning att träffas också! Ett särskilt tack vill vi framföra till Elsa och Sune för all hjälp före och under träffen och för de underbara kakorna som Elsa bakade!

Hur Pingstträffen gick, det får ni veta lite senare!
 

Nedtecknat av Agneta Nordic 311