|

| |
|
Med GPS
i Frankrike |
| |
|
|
|
I år åkte
vi, som förra året, till Frankrike, men nu, för första gången, till
Normandie. Här skriver jag inte så mycket om resmålet utan mer om hur vi
använde oss av vår GPS-mottagare och hur den underlättar resandet.
Redan innan resan hade vi nytta av GPS-mottagaren. Den gav förslag på
lämplig resväg och också en uppfattning om hur lång tid resan skulle ta.
I en kartbok kan Tysklands många motorvägskorsningar nära nederländska
och belgiska gränserna verka skräckinjagande, men på plats fick vi bra
information av GPS-mottagaren så att vi valde rätt väg. Råkade vi välja
fel gav GPS-mottagaren snabbt information om hur vi skulle komma rätt
igen. Den här gången var Tyskland bara något vi ville passera så snabbt
som möjligt och därför valde vi att åka motorvägar, trots att vi då mest
såg bullervallar och bullerplank.
Frankrike var vårt mål och där ville vi se omgivningarna så vi ville åka
på vägar utan bullerskydd. I Frankrike är de flesta motorvägarna
betalvägar med bullerskydd och på vår GPS-mottagare kan vi ställa in så
att den inte väljer betalvägarna. I vår gamla GPS-mottagare (Mio) kunde
vi dessutom välja att den skulle ange en resväg som var en kombination
av den kortaste och den snabbaste, men i vår nya (TomTom) måste man
tyvärr välja antingen eller.
På de avgiftsfria vägarna är tempot inte lika hetsigt och mycket mindre
tung trafik än på betalvägarna. Vägen vi åkte var både vanliga
landsvägar, till exempel i gamla alléer eller genom vidsträckta
sädesfält, och motorvägar av varierande ålder. Vägen gick också genom
små samhällen, där vi handlade i bagerier, på marknader och i affärer.
Ibland var vägen, särskilt genom samhällen, så smal att det var svårt
att mötas. För att undvika de allra smalaste vägarna kunde man ibland
(mot GPS-mottagarens enträgna anvisningar) välja vägar för fordon över
3,5 ton som gick runt de besvärligaste passagerna.
Med dåliga kunskaper i franska är det svårt att
fråga efter vägen och det slapp vi med GPS-mottagaren, som också angav
exakt var vi befann oss, när vi tappat bort oss i kartboken |
|
 |
På vår GPS-mottagare finns också campingplatser,
men långt ifrån alla. I Normandie finns det många campingplatser och
dessutom många ställplatser, som ibland var gratis. Campingplatser och
ställplatser (Aire de Campingcar) kan man till exempel få uppgift om på
www.airecampingcar.com, i gratisbroschyrer
från regionala och lokala turistbyråer eller genom olika campingböcker.
När man hittat en lämplig plats är det enkelt att lägga in den som mål i
GPS-mottagaren.
|
|
Vår
bil på en bondgårdscamping |
|
|
 |
|
 |
|
Katy i målaren Monets trädgård |
|
Ett
marknadsstånd med Calvados och andra drycker |
 |
|
Förutom många
historiska minnesplatser från de allierades landstigning Dagen D under
andra världskriget besökte vi bland annat den lilla byn Camembert, som
hade varit besvärlig att hitta utan GPS-mottagare. Där finns ett
ostmuseum, men inte längre någon osttillverkning. Flera små
Calvadostillverkare hittade vi adresser till i olika turistbroschyrer
och kunde därför ange dem som mål i GPS-mottagaren. Bland annat målaren
Claude Monets trädgård, andra trädgårdar och Le Mont Saint-Michel, en
muromgärdad stad som tidigare låg på en ö vid högvatten och på en halvö
vid lågvatten, besökte vi också.
|
|
Le
Mont Saint-Michel |
|
|
|
På väg till vår
sista franska campingplats, nära belgiska gränsen, skulle vi passera en
by där stadsporten bara var 2,7 m bred och det var ju inget problem, men
den var bara 2,7 m hög också så vi fick åka en annan väg och snart hade
GPS-mottagaren räknat ut hur vi den vägen skulle tas oss till
campingplatsen. |
Katy och Arne, Nordic 51 |
|
|
|